Nenu

Min kompis förlorade sin pappa förra veckan. Han dog i cancer. Jag frågade henne för ett tag sen hur det var med hennes pappa och hon svarade att det bara blev värre för varje dag. Tänk dig som 14-åring se sin pappa lida i en sjukdom, att veta att han snart kommer dö och man kan inte göra någonting åt det. Jag har ingen aning om hur jag skulle reagera om min mamma eller pappa helt plötsligt inte fanns här med mig längre. En av mina största rädslor är att mista en familjemedlem eller en vän! Men som sagt, för mig är det en rädsla att det ska hända och för andra en verklighet. Jag trodde att jag skulle förlora en kompis i våras. Men jag vet även att jag kommer förlora en person snart! En person jag verkligen älskar. Överlever han mer än ett år till vet jag att han är ett levande mirakel och har änglavakt. Att förlora nån vet jag inte är lätt! Säger nån något annat så har de så otroligt fel. Ett par vänner till min familj tror jag förlorade ungefär 5-6 nära 2009. Det är hur tufft somhelst att gå igenom. En av de som dog var en 8-årig flicka som dog av akut leukemi och 2 hjärnproppar. Visst är det lika sorgligt när en äldre person dör som när ett barn, men för mig är det nog värre om barn dör för de inte fått leva livet än. Ska jag beskriva mänskligheten så skulle säga: Man föds, man lever och man dör! Så under tiden man lever ska man passa på att säga till sina nära att man verkligen älskar dom. Jag tycker att jag är riktigt dålig på det men om jag ska jämföra med andra säger jag det grymt ofta.  
Att prata/skriva om döden är jobbigt, så jag slutar nu.
PUSS

Rest in peace Carlos